Mamma till Millie&Loa

Fredagskväll

Allmänt Permalink3
v21 (20+2)
Ikväll är jag ensam hemma då killen är ute med jobbet. Det var så skönt att hoppa ur jobbkläderna och direkt in i duschen efter en långdag på jobbet. Stod där i evigheter innan jag sedan kröp ner i favoritbyxorna. Så nu ligger jag framför "Fångarna på fortet" med en påse godis och mår gott tillsammans med den lille magen, så helt ensam det är jag ju faktiskt inte ;)

HURRA HURRA HURRA

Allmänt Permalink2

I lördags fyllde jag 22år. Nära och kära kom hem till oss där vi bjöd på smörgåstårta som min älskade pojkvän hade gjort. En supermysig dag där jag blev allt för bordskämd av alla presenter. En bra dag att minnas. Så kul att kunna bjuda hem sin familj till sitt egna hus. Jag längtar ännu mer till sommaren och till alla mysiga kvällar ute på vår altan.

Positiv inställning

Allmänt Permalink12
Jag har tänkt så mycket hur olika folk reagerar på saker och hur vi tänker i olika samanhang.
Jag tror och försöker hela tiden ha en positiv inställning till det mesta och jo det händer självklart att jag flippar ut men att jag för det mesta försöker jag hitta det positiva i allt. Jag tror allt har en mening. Det som händer här och nu har en mening till framtiden. Som tex det här med att vara gravid. För vissa är det att sväva på rosa moln och allt är underbart och för andra är det jobbigt, det gör ont, man får inte sova osv. - Jag har ont, jag är trött, jag är illamående, jag har svårt att sova men för det så har jag ingen anledning till att klaga på det. Jag bär på mitt barn och tycker att man måste kämpa för att få det underbara. Att allt det "dåliga" är värt för att få se det mest underbara man sett längre fram. Enligt mig så har man sätt sig själv i den sitsen man är i har ingen anledning till att klaga. Se som sagt det positiva med att bära ditt barn. All smärta är värt det!! Som när vi miste vårt barn. Jag hade två alternativ - aldrig mera resa mig upp eller att stå på benen och se framåt. Jag valde det andra. Varför ska jag sitta kvar när jag inte får ut något av det ändå. Där kommer orden - allt har en mening. Det var inte mening att Lilleman skulle leva, det var inte mening att vi skulle bli föräldrar till ett barn här på jorden. Vi kunde inte göra något åt det och vi kan inte heller spola tillbaka tiden för att rädda vår son. Därför var det bara att resa sig upp igen och se det positiva. För oss var det att umgås med dem som får oss att må bra och fortsätta göra det vi vill. Att gå tillbaka till jobbet och fortsätta ha en vardag. Självklart måste man få falla tillbaka och vara ledsen men att man hela tiden försöker att se framåt. Det bästa medicinen är nog att våga prata om det. Det har hjälp mig. Vi hade inget bra stöd av läkarna under den tiden och hade en dålig förlossning, men istället för att vara rädd och kanske välja kejsarsnitt så ser jag det hela med att våga göra samma sak, tänka det positiva med att det kommer inte bli värre, det kan bara bli bättre. Våga vinna över det dåliga och se det bättre i allt. Så valet där igen med att - ska jag stanna kvar i mörkret eller ska jag resa mig upp och se framåt. Detta handlar inte bara om att föda barn eller bära barn, det kan handla om vilka händelser i livet. För mig så känns allt så mycket ljusare och bättre med vardagen av att ha denna inställning Och som sagt jag faller också tillbaka och tycker allt suger ibland men jag försöker mer och mer tänka ljust och då mår jag mycket mycket bättre.
 
- Tankar från mig
Till top